Att veta är inte samma sak som att kunna börja
Du säger att det är dags att klä på sig.
Barnet vet var kläderna finns. Barnet kan klä på sig själv.
Ändå händer ingenting.
Eller så säger du att läxan ska tas fram. Barnet svarar ”jag vet”, men börjar prata om något annat, går iväg eller blir irriterat.
Det är lätt att tolka det som att barnet inte lyssnar, inte vill eller försöker komma undan.
Men att veta vad man ska göra är inte samma sak som att kunna starta handlingen just då.
För att komma igång behöver flera saker fungera tillsammans.
Vad krävs egentligen för att komma igång?
Forskning om exekutiva funktioner beskriver bland annat arbetsminne, hämning och kognitiv flexibilitet som centrala funktioner för målinriktat beteende.[1][2]
Igångsättning används ofta som ett vardagligt sätt att beskriva svårigheten att börja. I forskningen är det inte alltid en egen tydligt avgränsad funktion. Att starta en aktivitet kan istället kräva flera förmågor samtidigt.
Barnet kan behöva:
- förstå vad som ska göras
- hålla målet kvar i minnet
- släppa det som pågår just nu
- rikta uppmärksamheten mot något nytt
- sortera bort sådant som lockar mer
- förstå vilket steg som ska komma först
- faktiskt påbörja handlingen
Om ett eller flera av dessa krav blir för stora kan barnet fastna redan innan aktiviteten har börjat.
Det betyder att frågan ”Kan barnet göra detta?” inte alltid räcker.
En bättre fråga kan vara:
”Vad behöver fungera för att barnet ska kunna börja just nu?”
Därför kan samma barn klara det ibland men inte alltid
Det här är en av de saker som lätt skapar frustration.
Barnet kunde ju göra exakt samma sak igår.
Eller gör det utan problem hos en kompis.
Eller sätter igång direkt när aktiviteten är självvald.
Då kan det verka motsägelsefullt att barnet plötsligt inte kommer igång.
Men exekutiva funktioner används inte i ett vakuum. Motivation, känslor, stress och den sociala situationen kan påverka hur väl vi lyckas använda dem.[3][4][5]
Forskning visar också att exekutiva funktioner fortsätter att utvecklas under barndomen och långt upp i ungdomsåren.[2]
Det innebär att barnets prestation kan variera beroende på situationen.
Det kan till exempel vara lättare när:
• första steget är tydligt
• aktiviteten känns hanterbar
• det är lugnt omkring barnet
• barnet vet vad som förväntas
• det finns gott om tid
• barnet redan är på väg in i aktiviteten
Och svårare när:
• flera saker ska göras samtidigt
• barnet behöver avbryta något roligt
• uppgiften känns stor eller oklar
• det är bråttom
• det finns många distraktioner
• barnet är stressat eller känslomässigt belastat
Det betyder inte att barnet aldrig behöver träna på att göra sådant som känns svårt.
Det betyder att vi först behöver förstå vilket krav barnet fastnar på.
Börja med att ta reda på var starten fastnar
När ett barn inte kommer igång är det lätt att direkt lägga till fler uppmaningar.
”Kom igen nu.”
”Börja.”
”Jag har redan sagt till.”
”Nu måste du sätta igång.”
Men fler uppmaningar berättar inte alltid för barnet hur starten ska gå till.
Prova istället att titta på situationen.
Fråga dig:
Vet barnet exakt vad som ska göras?
”Gör dig klar” kan betyda många saker.
”Ta på strumporna” innehåller ett tydligt första steg.
Vet barnet vad det ska börja med?
Barnet kanske förstår hela uppgiften men inte kan välja var starten finns.
Behöver barnet lämna något annat?
Att börja läxan betyder samtidigt att avsluta spelet.
Att gå till duschen betyder att sluta bygga lego.
Själva övergången kan vara en del av svårigheten.
Känns uppgiften för stor?
”Städa ditt rum” innehåller mängder av beslut.
Vad ska tas först?
Vad hör hemma var?
Hur mycket ska göras?
När är det färdigt?
Det här är ingen diagnostisk checklista.
Det är ett sätt att börja undersöka vad barnet faktiskt behöver hjälp med.
Gör första steget mindre
När starten är svår behöver vi inte alltid göra hela uppgiften lättare.
Ibland räcker det att göra starten tydligare.
Jämför:
”Städa rummet.”
med:
”Lägg smutstvätten i korgen.”
Eller:
”Gör läxan.”
med:
”Ta fram matteboken.”
Eller:
”Gör dig klar för skolan.”
med:
”Ta på strumporna.”
Det första steget ska helst vara så tydligt att barnet slipper använda energi på att lista ut vad den vuxne egentligen menar.
När barnet väl har börjat kan nästa steg vara lättare att ta.
Gör nästa steg synligt
Om barnet ofta behöver fråga vad som kommer sedan kan det vara värt att fundera på om all information verkligen behöver finnas i den vuxnes röst.
Nästa steg kan ibland finnas i omgivningen istället.
Det kan vara en kort lista.
En bild.
Tre steg i rätt ordning.
Saker som ligger framme där de ska användas.
Ett visuellt stöd förändrar inte barnets förmåga över en natt. Men det kan göra att barnet inte behöver hålla lika mycket information i huvudet samtidigt.
Vi går djupare in på detta i artikeln Bildstöd för barn: när hjälper visuellt stöd?
Läs Bildstöd för barn: när hjälper visuellt stöd?
Hjälp barnet över själva starttröskeln
Ibland vet barnet precis vad det ska göra och ändå händer ingenting.
Då kan du prova att hjälpa till med själva starten.
Inte göra uppgiften åt barnet.
Bara hjälpa handlingen att börja.
Istället för:
”Gå och packa väskan.”
kan det bli:
”Vi går till väskan tillsammans. Vad behöver du lägga i först?”
Istället för:
”Börja skriva.”
kan det bli:
”Skriv datumet först.”
Tanken är att stödet ska hjälpa barnet in i aktiviteten.
När barnet kommer vidare själv behöver den vuxne inte fortsätta styra varje steg.
Prova detta idag
Välj en situation där barnet ofta fastnar.
Inte hela morgonen.
Inte alla läxor.
En enda situation.
Skriv sedan ner:
Vad är det allra första barnet behöver göra med kroppen?
Inte:
”Göra sig klar.”
Utan kanske:
”Ta tröjan.”
Inte:
”Börja med läxan.”
Utan:
”Lägg matteboken på bordet.”
Ge bara det första steget.
Titta sedan på vad som händer.
Kommer barnet igång snabbare?
Behövs färre påminnelser?
Fastnar barnet fortfarande på samma plats?
Om barnet fortfarande fastnar har du fått ny information.
Då kanske problemet inte var att första steget var otydligt.
Det är så vi kan börja förstå situationen istället för att bara upprepa samma instruktion.
Målet är inte att göra allt åt barnet
Att anpassa starten betyder inte att barnet aldrig ska behöva utveckla egen förmåga.
Tvärtom.
Bra stöd ska göra det möjligt för barnet att lyckas med något som ännu är svårt att hantera helt själv.
Sedan behöver vi följa vad som händer.
När barnet klarar första steget utan hjälp behöver just det stödet kanske inte finnas kvar.
Då kan vi flytta ansvaret ett steg till.
Det är skillnad mellan att:
ta över
och att:
ge precis tillräckligt stöd för att barnet ska kunna göra mer själv.
När barnet säger ”jag vet” men ändå inte gör det
Det kan alltså vara sant på samma gång att barnet:
vet vad som ska göras
och
inte lyckas omsätta den kunskapen i handling just då.
Den skillnaden är viktig.
För om vi tolkar problemet som brist på kunskap ger vi mer information.
Om vi tolkar det som ovilja ökar vi kanske pressen.
Men om problemet ligger i själva genomförandet behöver vi istället undersöka vad som händer mellan instruktionen och handlingen.
Det är ofta där stödet behöver sättas in.
Vill du göra morgonen tydligare?
Morgonen innehåller många av de krav som kan göra starten svår.
Barnet ska byta mellan aktiviteter, komma ihåg flera saker och förstå vad som händer härnäst.
Om barnet framför allt fastnar i morgonrutinen kan ett visuellt stöd göra ordningen och nästa steg möjliga att se.
Min morgon är Barnklarts färdiga visuella stöd för morgonrutinen.
Vill du prova arbetssättet först finns också en mindre kostnadsfri version.
Läs vidare
Om barnet hör vad du säger men informationen verkar försvinna innan uppgiften är genomförd kan du läsa mer om arbetsminne och muntliga instruktioner.
Varför måste jag säga samma sak flera gånger?
Vill du förstå när visuellt stöd kan vara användbart och varför ett bildschema inte automatiskt hjälper bara för att det sitter på väggen:
Bildstöd för barn: när hjälper visuellt stöd?
Forskningsgrund
Barnklart utgår från forskning inom bland annat pedagogik, utvecklingspsykologi och kognitionsvetenskap.
Igångsättning ska inte förstås som en enkel förmåga som ett barn antingen har eller saknar. Exekutiva funktioner omfattar flera samverkande processer och påverkas dessutom av utveckling och sammanhang. Forskningen visar också att miljö och social kontext kan påverka hur exekutiva funktioner kommer till uttryck.[1][2][5]
Läs mer om Barnklarts forskningsgrund
Referenser
1. Diamond, A. (2013). Executive Functions. Annual Review of Psychology, 64, 135 till 168.
Diamond beskriver arbetsminne, hämning och kognitiv flexibilitet som centrala exekutiva funktioner och sammanfattar forskning om hur dessa funktioner stödjer målinriktat beteende.
Läs studien
2. Best, J. R. och Miller, P. H. (2010). A Developmental Perspective on Executive Function. Child Development, 81, 1641 till 1660.
Översikten visar att exekutiva funktioner utvecklas under en lång period genom barndom och ungdom och att olika delar har olika utvecklingsförlopp.
Läs studien
3. Zelazo, P. D. och Carlson, S. M. (2012). Hot and Cool Executive Function in Childhood and Adolescence: Development and Plasticity. Child Development Perspectives, 6, 354 till 360.
Artikeln beskriver hur exekutiva funktioner också påverkas av situationens känslomässiga och motiverande betydelse.
Läs studien
4. Arnsten, A. F. T. (2009). Stress signalling pathways that impair prefrontal cortex structure and function. Nature Reviews Neuroscience, 10, 410 till 422.
Översikten beskriver hur stress kan påverka funktioner i prefrontala hjärnsystem som bland annat är viktiga för arbetsminne och kognitiv kontroll.
Läs studien
5. Munakata, Y. och Michaelson, L. E. (2021). Executive Functions in Social Context: Implications for Conceptualizing, Measuring, and Supporting Developmental Trajectories. Annual Review of Developmental Psychology, 3, 139 till 163.
Översikten lyfter att exekutiva funktioner inte bara bör förstås som en egenskap inne i barnet. Hur de används påverkas också av den sociala och miljömässiga kontexten.
Läs studien
Gör stödet enkelt att använda i vardagen
När du förstår vad barnet fastnar på blir nästa steg att göra rätt stöd tillgängligt. Barnklarts material är gjort för att du ska kunna börja använda strategierna direkt utan att skapa allt från början.
Min morgon: Bildstöd & rutinschema för barn
För dig som vill göra morgonens ordning och nästa steg synliga och minska behovet av upprepade muntliga påminnelser.
- Färdigt att skriva ut
- Tydliga visuella steg
- Kan anpassas efter barnets behov
Börja med den mindre kostnadsfria versionen och prova arbetssättet hemma.