Varför måste jag säga samma sak flera gånger?

Du har redan sagt det. Ändå frågar barnet igen.

”Ta på dig strumporna, borsta tänderna och lägg ner vattenflaskan i väskan.”

Barnet nickar.

Du går därifrån.

Två minuter senare står barnet fortfarande i hallen och frågar:

”Vad skulle jag göra?”

Det är lätt att bli frustrerad. Du vet att barnet hörde dig. Kanske svarade barnet till och med ”jag vet”.

Men att höra en instruktion är inte samma sak som att kunna hålla kvar den tills alla delar är genomförda.

För att följa en muntlig instruktion behöver barnet först uppmärksamma informationen, hålla den aktiv i minnet och sedan använda den medan något annat händer. Arbetsminnet spelar en viktig roll i den processen.[1][2]

Det betyder att en instruktion kan vara helt begriplig och ändå försvinna på vägen.

Arbetsminnet är inte ett förråd

Arbetsminne kan beskrivas som förmågan att tillfälligt hålla information tillgänglig medan vi använder den.

Det behövs till exempel när barnet ska:

• komma ihåg flera steg i en instruktion
• fortsätta veta vad som ska göras medan barnet hämtar något
• hålla kvar målet trots att något annat fångar uppmärksamheten
• komma ihåg var i en rutin barnet befinner sig
• använda information samtidigt som barnet utför en uppgift

Arbetsminnets kapacitet är begränsad och utvecklas under barndomen. Forskning visar också tydliga individuella skillnader mellan barn.[3][4]

Det är därför två barn i samma ålder kan reagera väldigt olika på samma instruktion.

Det kan se ut som att barnet inte lyssnar

Barn med svagare arbetsminne kan bland annat framstå som ouppmärksamma, lättdistraherade eller som om de har glömt vad de skulle göra. I forskning på barn med lågt arbetsminne har lärare bland annat beskrivit svårigheter att hålla fokus, följa arbetet och övervaka det egna genomförandet.[5]

Det är viktigt eftersom beteendet lätt kan misstolkas.

Barnet går iväg för att hämta strumporna.

På vägen ser barnet en leksak.

När barnet kommer fram till sovrummet finns instruktionen inte längre tillgänglig.

Från den vuxnes perspektiv kan det se ut som:

”Du lyssnar ju aldrig.”

Från barnets perspektiv kan det snarare vara:

”Jag visste vad jag skulle göra nyss.”

Det ena utesluter inte det andra. Barn kan naturligtvis också välja att inte göra något de blivit ombedda att göra. Men återkommande glömska behöver inte automatiskt tolkas som trots eller brist på motivation.

Ju fler steg, desto större krav

Tänk på skillnaden mellan:

”Ta på strumporna.”

och:

”Ta på strumporna, borsta tänderna, ta vattenflaskan, lägg den i väskan och kom sedan till hallen.”

Den andra instruktionen kräver betydligt mer.

Barnet behöver inte bara förstå orden. Informationen måste finnas kvar medan barnet rör sig mellan olika platser och genomför flera handlingar.

Studier där barn fått följa instruktioner i mer vardagslika uppgifter visar ett tydligt samband mellan verbal arbetsminnesförmåga och förmågan att genomföra instruktionerna korrekt.[1]

Det här ger oss en viktig ledtråd:

När barnet ofta tappar instruktionen kan vi förändra informationen innan vi drar slutsatsen att barnet behöver fler tillsägelser.

Fler påminnelser är inte alltid samma sak som mer stöd

När barnet glömmer är en vanlig lösning att säga samma sak igen.

Och igen.

Till slut kanske instruktionen kommer:

”Hur många gånger ska jag behöva säga det här?”

Problemet är att den vuxne fortfarande använder samma kanal: muntlig information som barnet behöver hålla kvar.

Om just det är svårt kan ytterligare ord ibland öka mängden information barnet behöver sortera.

Det kan därför vara mer hjälpsamt att fråga:

Behöver jag säga det igen, eller behöver informationen finnas kvar på ett annat sätt?

Det är en viktig skillnad.

Gör instruktionen mindre beroende av minnet

Ett sätt att minska kraven är att flytta information från barnets huvud till omgivningen.

Det kan handla om att nästa steg går att se på en lista, ett schema, en bild eller genom hur saker är placerade.

Det betyder inte att visuellt stöd automatiskt löser alla svårigheter. Men en viktig egenskap är att informationen finns kvar. Barnet kan gå tillbaka och kontrollera vad som kommer härnäst i stället för att vara beroende av att minnas något som sades tidigare.

Forskning om stöd vid arbetsminnessvårigheter har bland annat lyft kortare instruktioner och information presenterad på mer än ett sätt som möjliga anpassningar, även om forskningsläget kring specifika klassrumsinterventioner fortfarande är mer begränsat än forskningen om själva arbetsminnet.[6]

Att göra kan också hjälpa minnet

Det finns dessutom intressant forskning om sambandet mellan handling och minne.

Barn har i experiment kommit ihåg instruktioner bättre när handlingen integrerats i hur instruktionen bearbetas, exempelvis genom att utföra eller föreställa sig handlingen, jämfört med att enbart försöka hålla den muntliga instruktionen kvar.[2][7]

I vardagen kan det ibland innebära att instruktionen blir:

”Ta tandborsten.”

Barnet gör det.

Sedan:

”Nu tandkrämen.”

i stället för att barnet först förväntas lagra hela tandborstningsrutinen muntligt.

Vi bygger oss igenom aktiviteten medan informationen fortfarande är tillgänglig.

Prova detta nästa gång du märker att du upprepar dig

Välj en situation där du ofta behöver säga samma sak flera gånger.

Gör sedan ett litet experiment.

Säg bara det första nödvändiga steget.

När barnet har börjat gör du nästa steg tillgängligt.

Det kan vara genom ett ord, en bild, en checklista eller något barnet själv kan titta på.

Lägg sedan märke till skillnaden:

Behöver barnet fortfarande lika många påminnelser?

Det är inte ett test av barnet.

Det är ett test av hur vi presenterar kravet.

När samma barn kommer ihåg ibland

Precis som med igångsättning kan arbetsminnets krav förändras mellan situationer.

En instruktion kan fungera bra när barnet sitter bredvid dig i ett lugnt rum men falla bort under en stressig morgon med syskon, ytterkläder, tidspress och flera saker som händer samtidigt.

Uppmärksamhet spelar också roll. Informationen måste först fångas upp ordentligt för att kunna hållas kvar. Och när barnet samtidigt behöver hantera störande information blir arbetsminnesuppgiften svårare.[6][8]

Därför är det mer användbart att fråga:

”När försvinner informationen?”

än att bara konstatera:

”Barnet glömmer alltid.”

Arbetsminne och ADHD

Svårigheter med arbetsminne är vanligare i grupper av barn och ungdomar med ADHD än hos jämnåriga utan ADHD. Meta-analyser visar skillnader både inom verbalt och visuospatialt arbetsminne.[9][10]

Men det betyder inte att alla barn med ADHD har samma arbetsminnesprofil, eller att arbetsminnessvårigheter automatiskt betyder ADHD.

Barnklart utgår därför inte från:

diagnos → färdig lösning

utan från:

situation → krav → barnets behov → lämpligt stöd.

Det gör stödet mer användbart även för barn som inte har någon diagnos.

När morgonen består av många muntliga påminnelser

Morgonen är ett tydligt exempel på en situation där arbetsminnet lätt får mycket att göra.

Barnet ska kanske komma ihåg att klä på sig, äta, borsta tänderna, fixa håret, packa väskan och gå till hallen samtidigt som tiden går och annat händer runt omkring.

Om varje steg finns i den vuxnes röst blir den vuxne också den som hela tiden måste hålla rutinen aktiv.

Ett visuellt morgonstöd kan istället göra ordningen synlig så att barnet kan återvända till den.

Se Min morgon →

Vill du prova arbetssättet först finns en mindre kostnadsfri version:

Prova Min morgon gratis →

Läs vidare

Varför kommer mitt barn inte igång? →

I den artikeln tittar vi närmare på skillnaden mellan att veta vad som ska göras och att faktiskt kunna starta handlingen.

Forskningsgrund

Barnklart bygger inte sina strategier på tanken att en metod passar alla barn. Vi utgår från forskning inom bland annat pedagogik, utvecklingspsykologi och kognitionsvetenskap och försöker översätta kunskapen till konkreta situationer hemma och i skolan.

Läs mer om Barnklarts forskningsgrund →

Referenser

1. Jaroslawska, A. J., Gathercole, S. E., Logie, M. R. & Holmes, J. (2016). Following instructions in a virtual school: Does working memory play a role? Memory & Cognition, 44, 580–589. Forskningen visade att verbalt arbetsminne var nära kopplat till barns förmåga att följa praktiska instruktioner.
2. Jaroslawska, A. J., Gathercole, S. E., Allen, R. J. & Holmes, J. (2016). Following instructions from working memory: Why does action at encoding and recall help? Memory & Cognition, 44, 1183–1191.
3. Alloway, T. P., Gathercole, S. E., Willis, C. & Adams, A.-M. (2004). A structural analysis of working memory and related cognitive skills in young children. Journal of Experimental Child Psychology, 87, 85–106.
4. Alloway, T. P., Gathercole, S. E. & Pickering, S. J. (2006). Verbal and visuospatial short-term and working memory in children: Are they separable? Child Development, 77, 1698–1716.
5. Alloway, T. P., Gathercole, S. E., Kirkwood, H. & Elliott, J. (2009). The cognitive and behavioral characteristics of children with low working memory. Child Development, 80, 606–621. Barn med mycket lågt arbetsminne beskrevs bland annat som mer lättdistraherade och med svårigheter att hålla kvar uppmärksamheten och följa det egna arbetet.
6. Colmar, S. et al. (2017). Working Memory Interventions With Children: Classrooms or Computers? Journal of Psychologists and Counsellors in Schools, 27, 264–277. Översikten diskuterar bland annat kortare instruktioner, information i flera former och strategier för att upptäcka överbelastning, samtidigt som den betonar att interventionsforskningen i klassrum är begränsad.
7. Waterman, A. H. et al. (2017). Do actions speak louder than words? Examining children's ability to follow instructions. Memory & Cognition. Studien undersökte hur handling och observation påverkar barns förmåga att följa instruktioner.
8. Wang, L. et al. (2017). Development of visual working memory and distractor resistance in relation to academic performance. Developmental Psychology. Resultaten visar bland annat att arbetsminne och förmågan att hantera störande information fortsätter utvecklas under barndomen.
9. Martinussen, R., Hayden, J., Hogg-Johnson, S. & Tannock, R. (2005). A meta-analysis of working memory impairments in children with attention-deficit/hyperactivity disorder. Journal of the American Academy of Child & Adolescent Psychiatry.
10. Ramos, A. A. et al. (2020). A meta-analysis on verbal working memory in children and adolescents with ADHD. Clinical Neuropsychologist. Meta-analysen omfattade 49 studier och fann i genomsnitt sämre verbal arbetsminnesprestation i ADHD-grupper jämfört med kontrollgrupper.