Bildstöd för barn: när hjälper visuellt stöd?

En bild på kylskåpet är inte automatiskt ett stöd

Du har gjort ett fint morgonschema.

Det sitter på väggen.

Barnet går förbi det varje morgon.

Du pekar på bilderna, påminner och säger:

”Titta på schemat.”

Till slut använder du nästan lika mycket energi på att påminna barnet om bildstödet som du tidigare använde på att påminna om själva rutinen.

Då är det lätt att tänka:

Bildstöd fungerar inte för mitt barn.

Men frågan är inte bara om det finns ett bildstöd.

Frågan är:

Vilken information behöver barnet få hjälp att hålla reda på just här?

Det är där visuellt stöd börjar bli intressant.

Bilden är inte själva poängen

Visuellt stöd kan bestå av fotografier, symboler, text, föremål, checklistor, tidshjälpmedel eller en synlig ordning mellan olika steg.

Poängen är alltså inte bilden i sig.

Poängen är att information som annars bara finns i ett muntligt besked blir möjlig att se igen.

Specialpedagogiska skolmyndigheten beskriver just detta som en central fördel med visuellt stöd. Talad information försvinner när den är sagd. Visuell information kan finnas kvar så att barnet får mer tid att tolka den och kan återvända till den. [1]

Det förändrar kravet på barnet.

Barnet behöver inte både lyssna, förstå, komma ihåg och genomföra allt utifrån något som sades för en stund sedan.

En del av informationen finns kvar i omgivningen.

Fråga först vad barnet behöver få svar på

Innan du gör ett bildstöd kan du prova att formulera barnets problem som en fråga.

Behöver barnet veta vad som ska hända?

Behöver barnet veta vad som kommer sedan?

Behöver barnet veta när något är färdigt?

Behöver barnet komma ihåg flera steg?

Behöver barnet förstå vart ni ska?

Behöver barnet kunna välja utan att hitta orden?

Behöver barnet kunna kontrollera själv vad som återstår?

Då blir det också lättare att välja rätt stöd.

Ett schema över hela dagen hjälper inte nödvändigtvis ett barn som egentligen fastnar på hur man börjar borsta tänderna.

Och en bild på en tandborste hjälper inte nödvändigtvis ett barn som egentligen behöver förstå när tandborstningen är färdig.

Bra bildstöd svarar på rätt fråga.

När kan visuellt stöd vara särskilt användbart?

Visuellt stöd kan vara värt att prova när barnet:

• ofta frågar vad som ska hända
• tappar bort sig i rutiner med flera steg
• behöver många muntliga påminnelser
• har svårt vid övergångar mellan aktiviteter
• blir oroligt när planer förändras
• har svårt att uppskatta tid eller förstå när något tar slut
• behöver hjälp att göra val eller uttrycka behov
• kan genomföra en aktivitet men är beroende av att en vuxen hela tiden leder vidare

Studier av visuella aktivitetsscheman har bland annat visat positiva resultat för självständighet, aktivitet, övergångar och förmågan att följa olika steg hos personer med autism och andra intellektuella funktionsnedsättningar. [2][3]

Det betyder inte att ett bildschema automatiskt ger samma effekt för alla barn.

Det betyder att det kan vara ett användbart verktyg när stödet matchar det barnet behöver hjälp med.

Det viktiga är att informationen går att hitta igen

Tänk på skillnaden mellan:

”Klä på dig, borsta tänderna, ta vattenflaskan och packa väskan.”

och att barnet kan se:

Klä på mig
Borsta tänderna
Ta vattenflaskan
Packa väskan

I det första fallet måste informationen hållas aktiv medan barnet genomför flera handlingar.

I det andra finns ordningen kvar.

Barnet kan återvända till informationen.

Det gör visuellt stöd särskilt intressant i situationer där barnet har svårt att hålla flera delar i minnet eller där den vuxne annars behöver återkomma med samma information.

Foto, symbol eller text?

Det mest avancerade bildstödet är inte automatiskt det bästa.

För ett barn kan ett fotografi av den riktiga gymnastiksalen vara tydligare än en generell symbol för idrott.

För ett annat räcker en enkel tecknad bild.

Ett äldre barn kanske föredrar en checklista med text och skulle uppleva bilder som barnsliga.

SPSM rekommenderar att stödet anpassas efter barnets förståelse och utvecklingsnivå. För barn som behöver mer konkret information kan föremål eller fotografier vara lättare att förstå än mer abstrakta symboler. [1]

Det viktiga är alltså inte att barnet lär sig använda vårt favoritsystem.

Systemet ska vara begripligt för barnet.

När bildstöd inte fungerar

Ibland är problemet inte att barnet saknar visuellt stöd.

Det kan vara att stödet ger för mycket information.

Ett schema med tjugo bilder kan kräva mer sortering än barnet klarar just då.

Det kan också vara placerat där barnet aldrig befinner sig när informationen behövs.

Eller så vet barnet egentligen inte vad symbolerna betyder.

En annan vanlig fälla är att vi inför stödet och förväntar oss att barnet automatiskt ska börja använda det själv.

Forskning om visuella aktivitetsscheman visar att de ofta kombineras med systematisk undervisning. Barnet kan alltså behöva få hjälp att förstå hur stödet används innan det kan bli ett självständigt verktyg. [2]

Det räcker därför inte alltid att sätta upp bilder.

Vi behöver ibland lära barnet hur man använder dem.

Gör stödet lättare att använda än att fråga en vuxen

Det här är en bra kontrollfråga:

Är det enklare för barnet att använda stödet eller att ropa på mig?

Om schemat sitter i köket men problemet uppstår i badrummet är det kanske enklare att ropa.

Om barnet måste leta bland femton symboler är det kanske enklare att fråga.

Om checklistan kräver mycket läsning är det kanske enklare att vänta på en vuxen.

Ett stöd som ska öka självständigheten behöver finnas där behovet uppstår och vara tillräckligt enkelt för att barnet faktiskt ska kunna använda det.

Gör bildstöd barnet beroende?

Det är en rimlig fråga.

Målet med stöd bör inte vara att barnet för alltid ska behöva mer hjälp än nödvändigt.

Men rätt utformat visuellt stöd kan användas för motsatsen: att barnet ska bli mindre beroende av att en vuxen kommer ihåg, påminner och leder vidare.

En forskningsöversikt av aktivitetsscheman fann stöd för ökad självständighet och egen styrning i flera typer av aktiviteter. [3]

Stödet behöver samtidigt följas upp.

När något blivit automatiserat kanske barnet inte längre behöver varje steg.

Då kan stödet förenklas.

Tre bilder kan bli två.

Bilder kan bli text.

En detaljerad checklista kan bli en kort påminnelse.

Målet är inte att ta bort stöd så snabbt som möjligt.

Målet är att barnet ska få så mycket stöd som behövs och så lite som möjligt när förmågan växer.

Prova detta idag

Välj inte hela dagen.

Välj en enda situation där du ofta behöver påminna.

Fråga sedan:

Vad är det barnet behöver komma ihåg eller förstå här?

Gör just den informationen synlig.

Det kan vara två fotografier på badrumsväggen.

Det kan vara tre ord på en lapp.

Det kan vara en bild som visar vad som händer efter maten.

Det kan vara en enkel markering av vad som är klart och vad som återstår.

Prova sedan några gånger innan du utvärderar.

Titta inte bara på om barnet ”använder bildstödet”.

Titta på vad som faktiskt förändras.

Behöver barnet färre påminnelser?

Kommer barnet vidare lättare?

Frågar barnet mindre?

Blir övergången lugnare?

Tar barnet ett steg mer själv?

Det är effekten vi är ute efter.

Inte bilderna.

Vad vet forskningen egentligen?

Det finns relativt mycket forskning om visuellt stöd och aktivitetsscheman för personer med autism och intellektuella funktionsnedsättningar.

En översikt av forskning om visuella aktivitetsscheman fann att metoden uppfyllde kriterier för evidensbaserad praktik för personer med autism i de studier som granskades, särskilt när scheman kombinerades med systematisk undervisning. [2]

Samtidigt behöver vi vara försiktiga med bredare slutsatser.

En översikt av visuellt stöd i hemmet för personer med autism fann lovande resultat och positiva erfarenheter från familjer, men forskarna betonade också variationen mellan studierna och att evidensen i hemmiljö fortfarande är begränsad. [4]

Barnklart kommer därför inte utgå från:

Bildstöd fungerar för alla barn.

Vi utgår från:

Visuellt stöd kan vara ett användbart verktyg när barnets behov, situationen och stödets utformning passar ihop.

När morgonen behöver bli synlig

En morgonrutin innehåller ofta precis det som kan vara svårt att hålla ihop.

Flera steg.

En viss ordning.

Tid som går.

Saker som ska kommas ihåg.

Och en vuxen som annars lätt blir den som bär hela rutinen genom muntliga påminnelser.

Min morgon är Barnklarts färdiga visuella stöd för just den typen av situation.

Barnet kan se vad som händer och vilket steg som kommer härnäst.

Se Min morgon →

Vill du börja mindre kan du prova den kostnadsfria versionen först.

Prova Min morgon gratis →

Läs vidare

Varför måste jag säga samma sak flera gånger? →

Där tittar vi närmare på arbetsminne och varför en instruktion kan försvinna trots att barnet hörde vad du sa.

Forskningsgrund

Barnklart utgår från forskning inom pedagogik, utvecklingspsykologi och kognitionsvetenskap. Vi försöker skilja mellan vad forskningen faktiskt visar, vad som är etablerad pedagogisk praktik och vad som behöver anpassas och prövas för det enskilda barnet.

Läs mer om Barnklarts forskningsgrund →

Referenser

1. Specialpedagogiska skolmyndigheten. Tydliggörande pedagogik. Visuellt stöd i förskolan och grundskolan. SPSM beskriver visuellt stöd som ett sätt att bland annat göra information bestående, öka förutsägbarhet, stödja minne och skapa bättre förutsättningar för självständighet.

2. Knight, V., Sartini, E. & Spriggs, A. D. (2015). Evaluating visual activity schedules as evidence based practice for individuals with autism spectrum disorders. Journal of Autism and Developmental Disorders, 45, 157 till 178. Översikten omfattade 31 studier och fann stöd för visuella aktivitetsscheman, särskilt tillsammans med systematisk undervisning.

3. Koyama, T. & Wang, H. T. (2011). Use of activity schedule to promote independent performance of individuals with autism and other intellectual disabilities: a review. Research in Developmental Disabilities, 32, 2235 till 2242. Översikten fann bland annat ökad aktivitet, självständigt genomförande, start av uppgifter och övergångar.

4. Rutherford, M., Baxter, J., Grayson, Z., Johnston, L. & O’Hare, A. (2020). Visual supports at home and in the community for individuals with autism spectrum disorders: a scoping review. Autism, 24, 447 till 469. Översikten pekar på möjlig nytta men också behov av individualisering, utbildning och mer forskning om användning i hemmet.