Morgonrutiner vid NPF: så gör du nästa steg tydligare

Barnet vet att det är skola. Kläderna ligger framme. Tandborsten finns i badrummet. Väskan står vid dörren.

Ändå kan morgonen stanna upp.

Du säger att det är dags att klä på sig. En stund senare sitter barnet fortfarande på sängen. Du påminner om tandborstning. När du kommer tillbaka har något annat hunnit fånga uppmärksamheten.

Till slut består morgonen av en lång rad påminnelser:

Klä på dig.

Borsta tänderna.

Har du tagit strumpor?

Nu måste vi gå.

Det kan se ut som att barnet inte vill samarbeta. Men för vissa barn är problemet inte att de saknar kunskap om morgonrutinen.

Problemet kan vara att hålla ordningen, komma igång och veta vilket steg som ska göras just nu.

En morgon består av fler steg än vi tänker på

För en vuxen kan ”gör dig klar” kännas som en enkel instruktion.

För barnet kan samma instruktion egentligen innehålla många olika handlingar:

gå upp

gå på toaletten

tvätta sig

klä på sig

ta på strumpor

äta frukost

borsta tänderna

borsta håret

packa det sista

ta på ytterkläder

gå ut

Varje steg behöver påbörjas, genomföras och avslutas innan barnet går vidare till nästa.

Det ställer krav på flera exekutiva funktioner, bland annat arbetsminne, uppmärksamhet, flexibilitet och förmågan att styra handling mot ett mål. Forskning visar att svårigheter inom exekutiva funktioner är vanligare hos grupper av barn med ADHD och autism, även om stora individuella skillnader finns.

Det betyder inte att alla barn med NPF behöver samma stöd.

Det betyder att en morgonrutin som verkar självklar för en vuxen kan innehålla betydligt fler krav än vi först ser.

Att kunna rutinen är inte samma sak som att kunna genomföra den

Ett barn kan mycket väl kunna svara:

”Först klär jag på mig och sedan borstar jag tänderna.”

Det betyder inte automatiskt att barnet kan hålla hela ordningen aktiv medan morgonen pågår.

Det här är en viktig skillnad.

Kunskap om vad man ska göra och förmågan att organisera sitt eget handlande är inte samma sak.

När barnet tappar nästa steg behöver den vuxne ofta fylla i det som saknas:

”Vad skulle du göra nu?”

”Ta på tröjan.”

”Nu byxorna.”

”Glöm inte tänderna.”

På kort sikt fungerar det ofta. Barnet kommer vidare.

Men den vuxne blir samtidigt en del av själva rutinen.

När den vuxne blir barnets morgonschema

Om barnet väntar på nästa muntliga instruktion kan morgonen börja fungera ungefär så här:

Vuxen säger vad som ska göras.

Barnet gör steget.

Barnet stannar.

Vuxen ger nästa instruktion.

Barnet fortsätter.

Det är lätt att tolka det som att barnet ”måste tjatas på”.

Men en annan fråga är ofta mer användbar:

Finns informationen om nästa steg någon annanstans än i den vuxnes huvud?

Muntlig information försvinner när den är sagd. Visuell information kan ligga kvar och gå att återvända till. SPSM beskriver visuellt stöd som ett sätt att bland annat skapa struktur och förutsägbarhet och ge barnet mer tid att bearbeta information.

Gör inte hela morgonen tydlig på en gång

När en rutin är svår är det lockande att skapa ett stort schema över allt barnet ska göra.

Det kan fungera för vissa.

För andra blir det bara ännu mer information.

Börja därför med att fråga:

Var fastnar morgonen?

Kanske går allt bra fram till att barnet ska klä på sig.

Kanske fungerar påklädningen men övergången från frukost till badrum stannar.

Kanske är problemet inte ordningen utan att barnet har svårt att lämna det som känns mer lockande.

Det är först när du vet var rutinen fastnar som du kan välja ett stöd som faktiskt hjälper.

Visa det barnet behöver veta just nu

Ett visuellt stöd behöver inte visa hela dagen.

Ibland räcker tre steg:

Klä på dig → borsta tänderna → frukost

När ett steg är färdigt går barnet vidare till nästa.

Poängen är inte att barnet ska följa bilder.

Poängen är att barnet ska slippa hålla lika mycket information aktivt samtidigt.

Forskningen kring visuella aktivitetsscheman är särskilt utvecklad inom autism. Studier visar att sådana stöd kan bidra till självständigt genomförande av aktiviteter när de är väl anpassade och barnet också får hjälp att lära sig använda dem.

En översikt över visuellt stöd i hem och samhälle visar samtidigt att stödet behöver vara tillgängligt, individuellt anpassat och användas konsekvent. Forskarna betonar också att forskningsläget för visuellt stöd i hemmiljö fortfarande är mer begränsat än i exempelvis skolan.

Det är en viktig begränsning.

Ett bildschema är alltså inte automatiskt en lösning bara för att barnet har NPF.

Stödet måste finnas där problemet uppstår

Ett fint morgonschema på kylskåpet hjälper inte mycket om barnet fastnar i sovrummet.

Placeringen spelar roll.

Om barnet behöver stöd vid påklädningen kan de aktuella stegen finnas där barnet klär på sig.

Om tandborstningen glöms bort kan stödet behöva synas i övergången till badrummet.

Bra stöd ska vara lättare att hitta än att fråga en vuxen.

Försök att peka innan du berättar igen

När barnet har ett visuellt stöd kan du prova att förändra hur du hjälper.

I stället för:

”Nu ska du borsta tänderna.”

kan du säga:

”Vad är nästa steg?”

och rikta barnets uppmärksamhet mot stödet.

Det är en liten förändring men syftet är viktigt.

Barnet tränar då på att söka information i sitt stöd i stället för att alltid få nästa steg levererat av en vuxen.

Målet är inte att ta bort hjälp så snabbt som möjligt.

Målet är att flytta informationen från den vuxne till något barnet själv kan använda.

Prova detta i morgon

Välj bara en del av morgonen som ofta fastnar.

Skriv ner eller visa de tre närmaste stegen.

Placera stödet där barnet behöver det.

Gå igenom ordningen tillsammans innan morgonen blir stressig.

När barnet stannar, hjälp först barnet att hitta nästa steg i stödet innan du säger svaret.

Titta sedan på vad som händer.

Kommer barnet igång lättare?

Behöver barnet fortfarande mycket muntlig hjälp?

Är tre steg för många?

Är bilderna tydliga för just ditt barn?

Det är den typen av information som hjälper dig att anpassa stödet vidare.

Om barnet fortfarande inte kommer vidare

Då behöver vi vara försiktiga med slutsatsen att stödet ”inte fungerar”.

Det kan finnas andra hinder.

Barnet kanske vet vad nästa steg är men har svårt att komma igång.

Kläderna kanske känns obehagliga.

Barnet kanske är trött.

Tidskravet kanske skapar stress.

Övergången från en aktivitet till en annan kanske är själva svårigheten.

Eller så är det visuella stödet helt enkelt fel utformat.

Ett stöd ska svara på barnets problem. Barnet ska inte behöva passa stödet.

Målet är inte en perfekt morgon

Ett fungerande stöd betyder inte att barnet aldrig behöver hjälp.

Det betyder heller inte att morgonen alltid kommer att gå snabbt.

Ett mer realistiskt mål kan vara:

barnet vet lättare vad som kommer sedan

färre steg behöver sägas om och om igen

barnet kan ta över någon del av rutinen själv

den vuxne behöver inte bära hela ordningen muntligt

morgonen blir mer förutsägbar

Det är små förändringar som kan göra stor skillnad i en återkommande vardagssituation.

När du vill göra morgonen synlig

Om du vill prova arbetssättet utan att göra ett eget system finns Barnklarts Min morgon.

Materialet är gjort för att låta barnet se nästa steg i morgonrutinen och för att stödet ska kunna anpassas efter hur mycket information barnet behöver samtidigt.

Se Min morgon →

Vill du börja mindre finns också en kostnadsfri version.

Prova Min morgon gratis →

Läs vidare

Om barnet ofta tappar muntliga instruktioner kan du läsa:

Varför måste jag säga samma sak flera gånger? →

Om du funderar på när bilder faktiskt hjälper:

Bildstöd för barn: när hjälper visuellt stöd? →

Om barnet vet vad som ska göras men ändå inte börjar:

Varför kommer mitt barn inte igång? →

Forskningsgrund

Den här artikeln bygger på forskning om exekutiva funktioner, visuellt stöd och visuella aktivitetsscheman samt material från Specialpedagogiska skolmyndigheten.

Forskningen ger inte stöd för att ett visst morgonschema fungerar för alla barn med NPF. Evidensen för visuella aktivitetsscheman är framför allt utvecklad inom autism och i strukturerade sammanhang. Forskning om visuellt stöd specifikt i hemmet är mer begränsad.

Barnklart använder därför forskningen som grund för principerna bakom stödet, exempelvis att göra information tillgänglig, tydlig och möjlig att återvända till, samtidigt som själva stödet behöver anpassas efter barnet och situationen.

Läs mer om Barnklarts forskningsgrund →

Referenser

Från kunskap till handling

Gör stödet enkelt att använda i vardagen

När du förstår vad barnet fastnar på blir nästa steg att göra rätt stöd tillgängligt. Barnklarts material är gjort för att du ska kunna börja använda strategierna direkt utan att skapa allt från början.